Captain Phillips

Havet och fartyget kränger. De somaliska piraterna är oense om hur de ska hantera situationen som har uppstått efter att de har tagit över det amerikanska fartyget. Besättningen är oroad. Det enda stabila vi har är Richard Phillips vilket avspeglar sig i hans strama ansiktsuttryck som håller i sig ända till slutet. Phillips är en man vars känsloliv han har lämnat hemma. Dock lyser det i genom de gånger hans familj nämns; en fråga från en kollega, mejlet han själv skriver till sin fru. Och i slutet när allting brister.
Kameran ligger hela tiden nära. Vi är med på båten, vi är med i alla beslut som fattas, i de hemliga koderna, i de små tricksen. Vi är väl medvetna om vad som ska hända, de parallella nutiderna som filmas avslöjar tidigt vad som komma skall, och det är i spänningen och det medvetna filmen byggs upp.
Phillips får tidigt smeknamnet "Irish" då han berättar för somalierna att han är halvt amerikan, halvt irländsk. För mig blir det att på något sätt neutralisera Phillips och hans bakgrund, skapa ett annat band mellan dem och kanske också ett försök att förminska honom. Han är inte längre en stormakt som försöker medla mellan fattigt och rikt land. Trots det är det "medlandet", anser jag, som står i stort fokus. Just för att skeppet Phillips styr är på väg för att hjälpa till med proviant till länder i Afrika, men kanske mest för den roll Phillips tar sig an gentemot somalierna. Han är rösten mellan somalierna och den gömda besättningen genom den lilla radion, han är den som kommer med förslag till somalierna när en av dem skadar sig och han ifrågasätter dem hela tiden när de bråkar med varandra. Han försöker medla mellan dem och vill hjälpa dem med deras skador som uppstått under kapningen. Hans överlevnadsförsök blir att länka sig till kaparna och trycka på deras osämja. Det är också det som får honom att överleva.
Jag skrev innan att Phillips är det enda stabila i filmen och att det inte är förrän i slutet som han släpper på allt. Det är också i slutet familjen blir än mer närvarande när han lyckas skriva ner en sista hälsning på en pappersbit, och framförallt när han, bunden och med ögonbindel, skriker rätt ut att han älskar dem. Det är enbart i relation med sin familj som Phillips blir något annat än en kapten och det är då han blir mänsklig.
/Linn