kulturaspiranterna

Det är det gröna ljuset som får Gatsby att aldrig ge upp hoppet, om att där på andra sidan vattnet finns den person som kommer göra honom lycklig.

Det är Nicks kusins man Tom som introducerar New York och Gatsby för honom. Han får följa med när Tom träffar sin älskarinna Myrtle Wilson och för Nick föds ett helt nytt liv med dansande kvinnor och sprit. Men Nick kan aldrig riktigt bli ett med staden. Det är hela tiden en del av honom som tittar på och kanske är det därför den där utomstående blicken finns kvar under hans resa.

Men det är hos Gatsby han känner sin stora tillit. Det är när han får veta att det finns en anledning till alla fester som Gatsby anordnar - så klart en kärlek, en kärlek som Gatsby aldrig kunnat glömma. För på andra sidan, mitt emot Gatsby, bor Tom och hans fru Daisy. Och självklart har Daisy och Gatsby ett förflutet där orden i brevet är det sista som finns kvar.

I hemlighet ordnar Nick så att Daisy och Gatsby kan träffas och allt blomstrar för äntligen kan Gatsbys åtrå stillas. Han behöver inte längre stå på bryggan om nätterna och försöka nå. Allt Daisy behöver göra är att förlika sig med de drömmar Gatsby har byggt upp och den framtid han redan har tänkt ut åt dem, för Gatsby lever i det förgångna och tror att allt kan bli som det en gång har varit. Men som i alla sagor finns det hinder och någon måste dö.

Myrtle blir i en vansinnesfärd påkörd och Gatsby tar på sig skulden trots att det var Daisy som körde, för vad gör man inte för sitt livs kärlek. Allt hon behöver göra är att ringa så ordnar sig allt. Ett enda telefonsamtal.

Men kärleken övervinner inte allt och Daisy tar inte det sista steg som Gatsby kräver av henne.

Kanske krävde han för mycket. 

Kanske nådde han aldrig det gröna ljuset. 

/Linn