kulturaspiranterna

Att gå från att vara superskurk till att vara pappa är inte lätt, men Gru gör så gott han kan för att ta hand om sina tre döttrar. Han klär till och med ut sig till feprinsessa fastän han inte vill. Han gör vad som krävs av en förälder.

Nere i sin källare tillverkar inte längre Gru några vapen utan istället sylt och gelé. Men det går inte så bra. Hans minions, de små gula liven, hjälper honom så gott de kan, så även Nefario, hans brittiska kompanjon, som kunde klura ut de svåraste tricksen men som i dagsläget inte lyckas få till några ätbara recept. Till slut tröttnar Nefario på att inte längre få använda sin kunskap till att komma på elaka idéer och flyttar därifrån.

Mitt i allt blir Gru headhuntad av ett företag för att hjälpa dem hitta en elak skurk. Där träffar han på agent Wilde, en rödhårig kvinna som inte ursäktar sig och sina metoder. Tillsammans öppnar de upp ett bageri i ett köpcentrum där skurken tros gömma sig och letar runt bland de övriga affärerna för att se om de hittar det de är ute efter. Samtidigt kämpar Gru med att hantera sina känslor kring att hans ena dotter Margo dejtar - hur gör man som pappa när ens dotter håller på att växa upp och vill träffa nya människor? Man finns där och tröstar och stöttar och kramar om.

Agent Wilde och Gru lyckas till slut lokalisera skurken. Under tiden inser de båda att deras känslor för varandra utvecklats tills något mer än bara vänskap och de bestämmer sig för att gifta sig, och det lyckliga slutet är ett faktum. Men det är inte bara ett lycklig slut som sammanfattar den här filmen - den handlar om en kämpande och överbeskyddande pappa som gör allt för sin familj; det handlar om vad du gör, inte om hur du ser ut.