kulturaspiranterna

Gandalf Grå har ännu inte blivit vit. I den här mörka världen förstår jag det.

Det handlar om en fortsatt resa genom en förändrad värld. Gandalf utkämpar en egen kamp vid sidan om sina följeslagare; dvärgarna och Bilbo, hobbiten. Resan tar dem genom skogar av spindlar, alvernas inhängning, underjordiska gångar och människors städer.

Att Orcherna är dem hack ihjäl får vi vara med om i den parallella historien. Om Orcherna hinner ikapp dem är allt slut. För världen har förändrats, onda andar har väckts till liv och om de inte förhindrar detta kommer det aldrig bli sig likt igen.

Det är till "De ensamma bergen" de måste ta sig innan Durins dag är förbi. De måste hitta nyckelhålet i skenet av ljuset från den sista dagen.

Bilbo har under deras färd lyckats komma över ringen. Kanske är det förödande. Kanske kommer den hjälpa honom i de svåraste situationer. Han inser snabbt att han genom att sätta den på sig blir osynlig, men allt blir mer likt ett rus. Och ett rus vill man återkomma till.

Det finns en profetia om deras färd och slutmål om att återfå arkenstenen, konungajuvelen, till dess rättmätiga ägare Thorin. En profetia där färden är den ultimata utmaningen och där styrkor mäts in till det sista. Bilbo tar sig in i bergen, men som de befarat gömmer sig draken Smaug bland allt guld. Och för att kunna ta sig förbi honom behöver de en speciell pil som det bara finns en kvar av.

/Linn