kulturaspiranterna

Irvings fru har just dött, men allt han gör är att skratta. Äntligen är han fri och kan göra vad han vill, det stora äventyret har just börjat.

Billys mamma ska återigen åka in i fängelse för innehav av crack. Det är ett problem, för var ska Billy ta vägen? Allt Billy vill är att bli fiskare.

På begravningen av Irvings fru Ellie dyker Billy och hans mamma upp, Irving är nämligen morfar till Billy. Dottern Kimmie kräver att Irving tar med sig Billy till sin pappa vilket Irving inte ser alltför lätt på. När Kimmie sticker därifrån inser dock Irving att Billy är ett problem han måste lösa och resan tar sin fart.

Irving är en hänsynslös person som inte drar sig för att säga vad han tycker och tänker. Han sätter sig gärna i situationer där människorna runt omkring honom inte vet hur de ska reagera, och det är just i dessa reaktioner kärnan ligger. Då Irving och Billy går efter manus är resterande människor som drabbas under resan "vanliga" människor som så gott de kan försöker hantera situationen som uppstår. Som när Irving packar in Billy i en låda och bestämmer sig för att skicka honom via bud. Eller när han lägger sin döda frus kropp i bagageutrymmet och får hjälp av två flyttkarlar. Inget är för pinsamt; de stjäl helt öppet mat från en matvarubutik där Billy skyller på sin morfars ålder och senilitet. En annan utlämnande scen är där Billy tvingas köra sin berusade morfar i en kundvagn då han inte kan gå själv.

Men en kärlek uppstår mellan dem två och när Irving ska lämna över Billy till sin pappa, som enbart tänker på de pengar han får för att ta hand om sin son, ångrar Irving sig. De tar bilen och stannar på en bro. Där tar de fram Ellies kropp och välter över henne ner i vattnet då detta tydligt varit hennes sista önskan. Sedan tar de fram sina fiskespön och cirkeln är sluten.

En sammansättning av sketcher där reaktionerna och kommentarerna från människorna runt omkring är det som får filmen att drivas framåt.

Där jag vissa gånger skäms ögonen ur mig och sedan viker mig av skratt.

Där allt är tillåtet, och inga regler och ingen sensmoral finns kvar. 

/Linn