kulturaspiranterna

Klara måste följa linjerna, annars hittar hon inte hem. Ibland är hon inte uppmärksam nog så då får hon be om hjälp. Lucas hjälper henne, så klart.

Lucas bor ensam med sin hund Fanny. Han kämpar för att få träffa sin son oftare, en jakt som till slut lyckas.

Lucas är Klaras pappas bästa vän. Han jobbar även på dagiset där Klara går. På fritiden jagar han hjort i skogen tillsammans med ett gäng andra män, bland annat Klaras pappa.

Det är på dagiset Klara och Lucas relation hamnar på sned. Och det är då hon beskyller honom för sexuella övergrepp. Kanske borde jag aldrig tvivla på vad som egentligen har hänt, men den där obehagskänslan finns där under hela filmen. Jag blir aldrig kvitt den.

Självklart tror alla på Klaras berättelse, speciellt när fler barn på dagiset följer hennes exempel och berättar om övergrepp. Lucas blir mer och mer utsatt för angrepp mot sitt hus, sitt hem och sin familj. Men det är i matbutiken jag fysiskt mår illa över den misshandel han får utså när de vägrar sälja mat till honom och kastar ut honom på gatan likt ett djur. Lucas vägrar dock ge upp. Blödande går han in igen för att kunna betala för sin mat.

Det går ett år. Alla träffas dem för att Lucas son tagit sin jaktlicens, och allt verkar glömt och förlåtet. Kanske hittade Klara bara på allt. Kanske får vi aldrig veta. Hon står i alla fall där, Klara, och golvet är fullt av linjer och hon vet inte hur hon ska ta sig förbi alla, för vilken leder henne hem? Återigen är Lucas där och hjälper henne, bär henne över till andra sidan. Räddar henne från att gå vilse.

/Linn