Variation av Kristian Hallberg, Teater Galeasen
Det knyter sig i min mage. Kan ni inte bara titta varandra i ögonen och prata. Prata på riktigt. Hur svårt kan det vara?
Hur svårt det är möter jag på Teater Galeasen i Kristian Hallbergs pjäs Variation. Den balanserar en far och sons (Leo) relation mot faderns relation med sin egen mor. Bredvid dem, eller kanske mitt ibland dem finns det en röst som talar till fadern. Den verkar veta allt. Den vet vad som ska hända och den ställer så skoningslösa frågor.
Det är inte bara relationer som hänger skört. Variation balanserar också ord, tankar. Fadern vill så gärna vara korrekt. Tänka rätt, men viktigare, agera rätt. Jag får känslan av att det var länge sedan han slog knut på sig själv. Han verkar så världsfrånvänd.
Det ligger något obehagligt i det här. Jag kallar honom världsfrånvänd men jag känner igen hans argument, sympatiserar med hans åsikter. Jag slås av hur enkelt det är att gömma sig bakom att vara korrekt. Det är lätt att säga att en gör medvetna val. Och utan att vi märker det så har vi fallit dit, vi har agerat utefter fördomar istället för iakttagelser. Vi har dömt en annan människa efter vårt tyckande. Hur ofta händer det att jag baserar min uppfattning av någon utifrån en referensram som passar min självbild?
Fadern är inte en sympatisk karaktär. Även om jag ofta känner empati för hans kamp är det tyvärr på ett nedlåtande sätt. Jag klappar liksom honom på huvudet. Leo däremot är ljuvlig – en fantastisk framställning av ett barn. Och faderns mor uppfattar jag som en stark och älskvärd person. Jag kanske inte dömer dem lika hårt för jag behöver inte följa dem lika nära.
Som uppsättning är Variation oerhört vacker. Skådespeleriet är briljant. Det finns något poetiskt över deras spelsätt. Det är snarare tanken som skildras i deras agerande än faktiska handlingar. Rummet är enkelt och tillåter dem att byta miljö. Från Legoland i Danmark till förskolan i Stockholm utan att flytta någon scenografi. Ljuset är diskret men skarpt vitt. Det ger känslan av att inget förläggs i skuggan. Till det, en ljuddesign som hänsynsfullt lyfter föreställningen.
Min upplevelse av Variation är en reflektion på oss, utan några vi och de. En unik pjäs – se den!
