kulturaspiranterna

Ron Woodroof klär sig som en riktig Texasbo. Han underhåller sig själv med tjurridning, kvinnor, droger och alkohol. Men det är det ständiga hostandet och det hårt åtdragna skärpet som gör mig orolig.

När Ron hamnar hos läkarna ger de honom 30 dagar att leva, de har upptäckt att han har HIV. Det vägrar Ron att tro på - skulle han ha en sjukdom endast bögar får? Han försöker fortsätta leva som han brukar, men måste snart inse att han faktiskt är sjuk. Istället börjar en kamp om livet och om rätten till medicin. På sjukhuset träffar han Rayon, en transkvinna som liksom Ron har diagnosticerats med HIV, och en oväntad vänskap ska snart ta form.

Ron köper olagligt medicin från sjukhusets baksida, men när han inte längre blir erbjuden detta blir han rekommenderad att åka ner till Mexiko. Där finns en läkare som använder sig av läkemedel som inte blivit godkända av FDA, men som visar sig vara mycket bättre än de mediciner sjukhusen i USA erbjuder. Och det här är ingången till Dallas Buyers Club - Ron börjar nämligen smuggla in medicin till USA, men istället för att sälja dem startar han en klubb där man i medlemskapet betalar för medicinen. Han möter Rayon igen som erbjuder sig att hjälpa honom skaffa kunder, och klubben är ett faktum. Plötsligt förändras inte bara Rons liv utan även hans tro och värderingar. Rayon får honom att inse livets alla vändningar, och det är i deras kärleksfulla bråk som man förstår deras djupa och äkta samhörighet. Kanske är det vänskapsband som uppstår på de mest okonventionella sätt som blir de starkaste.

Trots att ingen av dem vinner kampen mot sjukdomen i slutändan är det ändå vinsterna de kommit över under resans gång som betytt mest.

/Linn