Liv Strömqvist tänker på dig, Elverket-Dramaten
Bubblande roligt. Som en lösgodispåse av satir. Serier i teaterformat.
Min reaktion så här en timme efter föreställningen avslutas, pampigt med Whitney Houston och guldflingor som öser ner över scen, är spontan, fnittrig liksom. Jag är kvar i de tvära kasten och den klockrena satiren. Samtidigt känner jag en oerhörd lättnad - Tack Sanna Sundqvist, David Book, Erik Stern, Ana Gil de Melo Nascimento (skådespelare) för att ni sätter ord på mina känslor om patriarkatet, förnedring, härskartekniker, desperation, kärlek och så mycket mer. Jag känner mig utsatt och jag känner mig sedd.
Föreställningen är rå. Jag imponeras över hur skådespelarna lyckas agera som levande exemplar av Liv Strömqvist seriefigurer. Deras rörelser är på nåt sätt precis som jag föreställt mig att de är. Hur lyckas de? Upplevelsen känns precis som när jag sitter och läser hennes serie album hemma. Texten, tematiken, karaktärerna har den där Liv Strömqviststämpeln som får mig att skratta av satir och gråta av sanning.
Bara nu alla grå-soffpotatis-hetronorma-individer tar sig ut och ser den här de också. Den kan nog helt säkert skaka om i åsiktsbanken!