kulturaspiranterna

Jag köpte den för att den hade den finaste titel jag sett. Och för att jag aldrig läst något av Slas innan.

Så jag tänkte att detta nog kunde bli en bra början.

Tänk så rätt jag hade.

När jag läst klart fanns det ett ord i mitt huvud som vägrade släppa taget: ärlighet. Den här boken var bland det ärligaste jag läst. Jag trodde på vartenda ord Slas skrivit. Jag lät mig leva i hans värld och jag vet inte om jag någonsin ville därifrån. 

Så vad handlar boken om? Den handlar om att bli gammal, att vara gammal. Om att vara ensam och om tvåsamhet. Om att inte ge upp när livet går mot sitt slut.

Boken inleds med citatet "Gode gud, gör så att två gånger två inte blir fyra" (Ivan Turgenjev), och jag har ibland svårt för böcker som väljer att ha citat just för att det ger en inledning till boken som sedan inte följs. Men den här gången säger det så mycket om boken, det sätter en ribba som sedan följs hela vägen ut. Det börjar med ett citat som inte (?) kan bli verklighet och sedan följer en historia som är så verklig och så ärlig att man inser att ingenting är omöjligt, och jag börjar tvivla på att två gånger två faktiskt är fyra.

Kanske kan det bli något annat.

Om jag verkligen vill; kanske kan det bara bli tre.

/Linn