kulturaspiranterna

Halva lyckan att gå på museum för mig består av att plöja igenom kortutbudet i souvenirshopen efteråt. Jag vet att det är trivialt efter att ha sett fantastiska målningar, skulpturer eller fotografier i orginal men för mig är det som grädde på moset. Genom åren har jag samlat på mig hel del kort som jag har haft diverse planer för. Vissa har jag efter ett tag kapat banden med och skickat till en vän nånstans långt borta. Andra haft som bokmärken så att de sedan har försvunnit. Och sedan finns det de som fortfarande samlar på sig damm och nötta kanter i min skrivbordslåda.

 

Ett sånt kort är det här:

 

Konstnären heter Sandy Skoglund. Hon skapade och fotade denna och liknande rum under 70- och 80-talet i New York. 

 

När jag såg bilden blev jag helt bergtagen. Jag kunde inte slita mig från att försöka förstå vad bilden berättade. Log pojken till höger? Var kommer alla fiskar ifrån? Vad drömmer kvinnan till vänster om? Och färgkombinationen innehåller ett så direkt tilltal till mitt undermedvetna. Jag reagerar känslomässigt på den - en blandning av räddsla och lugn.

 

Bildkonst är som bäst enligt mig när bilden berättar en berättelse. Jag kan se kvalitéer och uppskatta den tekniska biten av en tavla med endast ett motiv. Låt så vara att det är kubism, porträtt eller landskap, men berättar det inte samtidigt om en något så fastnar inte bilden i mig. I Revenge of the goldfish besegras jag av en berättelse. Personerna i bilden vill någonting, känner någonting, har någon plan. Inte minst fascineras jag av hur bilden översvämmas av guldfiskarna och deras symboliska betydelse. 

 

Samma känsla av att översvämmas finns även i Sandy Skoglunds andra bilder:

 

Till min glädje hittade jag för ett tag sedan en till artist som verkade jobba utifrån samma idéer och koncept. Yee Young Lee, en ung koreansk artist som bygger upp världar i sin studio för att sedan föreviga genom foton. 

 

I hennes bilder upplever jag ett möte mellan sagor och det personliga berättandet. När jag tittar på dem så finner jag att jag söker inåt i mig själv. Att jag intuativt känner igen känslan men försöker identifiera berättelsen från mitt liv. Samtidigt som jag försöker förstå vad hon upplevde i skapandet av dessa bilder.

 

Att översvämmas eller det översvämmande finns även som symbolik i Yee Young Lees bilder. Det blir för mig kvävande och facinerande på en gång. 

 

 

Både Sandy Skoglund och Yee Young Lees bilder ligger som favoriter på min browser. Jag återvänder ofta till dem när jag behöver inspiration i mitt skrivande. Eller när jag behöver avbrott i livets diverse administrativa uppgifter. 

 

För den som vill se mer av de båda konstnärerna så är det dessa två länkarna jag använder:

http://www.mymodernmet.com/profiles/blogs/incredibly-elaborate-non-photoshopped-scenes

http://www.boredpanda.com/stage-of-mind-surreal-photography-jee-young-lee/