kulturaspiranterna

Hon är en fångvaktare och han en fånge. Det handlar om terrorism och misstänksamhet. Det handlar om Guantánamobasen. Det handlar om godhet och den tvetydiga ondskan

Cole är ny på basen. Hon är inte rädd för att visa framfötterna och gör så gott hon kan för att imponera på sina chefer. Det är då hon möter fången Ali som redan suttit där i åtta år.

Ibland måste man ta sig an saker för att inte bli galen i de små cellerna. Ali läser Harry Potter. Och pratar.

Han märker snabbt att Cole är ny och börjar fråga henne en massa frågor. Hon gör så gott hon kan, försöker hålla sig till reglerna om att inte säga för mycket om något men det blir svårt. Ali är duktig på att prata och genom bokvagnen fångarna får ta del av hittar han ett ämne de båda kan diskutera: Harry Potter. Ali har länge varit ute efter den sjunde och sista boken i serien, men den påstås inte finnas. Han frågar om Cole vet något om boken, han är nämligen nyfiken på den där Snape. Är han god eller ond?

Cole och Alis relation utvecklas. Något hennes närmsta chef gör allt för att försvåra. Han sätter Ali i förödmjukande situationer där Cole tvingas medverka. Men kanske gör det egentligen att de båda kommer varandra närmare, att de i sina svaga stunder hittar den där gemensamma punkten där de båda kan klamra sig fast. Sakta men säkert börjar Cole inse att jobbet här på basen kräver mer av henne än hon kunnat förstå.

När Cole läser Alis journal lär hon sig om hans bakgrund här på basen, om vad han har fått utstå och hur mycket skit han har fått ta i alla dessa år. Han har hamnat i ett gränsland och det finns ingen väg ut; hans liv är dömt att fortsätta här.

Hon vill ändå att Ali ska få tillbaka hoppet, att han ännu inte ska ge upp. Med kniven mot strupen lyckas hon hindra honom. Det finns ju trots allt en sjunde bok i Harry Potter-serien. Och där får man veta sanningen om att Snape är den goda.