kulturaspiranterna

Förra lördagen, den 25 oktober, var jag och min kompis på Harmonimässan i Solnahallen. Det är en mässa med inrikting på kropp och själ, där välmående och välbefinnande står i centrum. Överallt där vi går omkring inne i mässhallen blir folk spådda i tarotkort, healade och fotade med sin aura. Både jag och min kompis är otroligt intresserade av sånt här, och samtidigt som jag vet att detta kanske inte riktigt är ett ämne här på vår blogg vill jag ändå ta upp det som kanske gör mig mest nyfiken på allt det som har med det som sker omkring oss att göra och som jag också anser vara bra att ha med sig när man konsumerar kultur: öppenhet och nyfikenhet. Hela hallen och hela känslan som finns bland oss är genomsyrad av nyfikenhet och öppenhet, där finns ett sökande och ett letande på något annat, bortom oss själva. Så brukar jag försöka tänka även när jag ser en konsert, en teater eller besöker en konstutställning. Att komma dit med ditt sinne öppet kan få dig att se och förstå helt andra saker än vad du skulle gjort med en förutfattad mening.

Vi besökte även en seans där vi satt i ett litet rum tillsammans med 25 andra personer och kvinnan som höll i det stod längst fram. Seansen gick ut på att kvinnan fick kontakt med andar från andra sidan, personer som dött och gått vidare, och kunde därför vidarebefordra hälsningar till oss som satt där. Jag menar inte att alla måste tro på detta, men det gör jag, och när du sitter där inne och hör den här kvinnan lämna meddelanden, från släktingar som dött, till dem som sitter där är det helt otroligt. Till ett par började hon prata om en flytt över vatten och att andarna hälsade att det var något de skulle genomföra. Paret informerade oss om att det var något som stod i tur, men som de varit osäkra på. Till en annan man pratade hon om en undulat, att hon såg en undulat sitta på hans axel. Det visade sig att han hade haft en undulat som betytt mycket för honom. Och det är sånt där som får mig att gapa, att tro och vilja tro på så mycket mer än bara det jag ser. Sådant får mig att vilja öppna upp mitt sinne mer än vad jag gör idag, och inte bara när det gäller sånt här utan även i andra sammanhang. Jag liksom många andra är bra på att tro mig veta vad som ska förväntas av vissa saker, men kanske är det då de överraskar som mest.

 /Linn