Kris av Tanja Appelberg
Kris av Karin Boye. Ibland kör jag fast i min läsning, det känns som om jag läser samma historia om och om igen. Men jag har hittat ett sätt att komma ur det. När jag var 11 år och inte ville läsa ännu en hästbok gick jag till klassikerna, det blev Stokers Dracula, Dumas Greven av Monte Cristooch Doyls Sherlock Holmes.
Några år senare var jag fast igen, unga kvinnors ångest stod mig upp i halsen. Vad skulle jag hitta på? Den 15-åriga Tanja tyckte då det var dags att ta till klassikerna igen, den gången var det de ryska giganterna jag vände mig mot. Dostojevskij och Gogol blev mina nya vänner. När en snygg kille som pluggade på universitetet startade upp en diskussion med mig på pendeltåget då jag hade näsan i Brott och straff, ja då var en kultursnobb född (en ställning jag sedan har fått omvärdera flera gånger om).
När jag för några veckor sedan la ner Mohsin Hamids Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien kom känslan igen. Hamids bok var underbar men varenda nerv i min kropp skrek ”inte en till bok om en mans resa”. Som så många gånger förr tog jag min tillflykt till klassikerna. Boyes Krisblev min utväg. Malin Frost har följt med mig på varenda bussresa de senaste veckorna, jag har levt med hennes ångest, ställt hennes frågor men medan en bok har ett slut så får frågorna i verkligheten inte alltid svar utan man får fortsätta leva med dem. Jag har fått en ny älskling och kommer nog läsa den mer än en gång till.
// Tanja Appelberg, vän till Sofie
http://tappelberg.wordpress.com/2014/02/19/kris/