kulturaspiranterna

Idag är det vår igen. Aprilvädret är ett faktum då det haglade i tisdags. Precis som det ska vara. Om det mot förmodan skulle börja hagla igen kommer här ett boktips, något att ha att göra medan man sitter inne och väntar tillbaka våren.

Magnus går omkring och väntar på ett samtal som skulle kunna förändra allt.

Men är det något som förändras?

Nej, det är egentligen inget som förändras. Ändå hinner jag tvivla ungefär 73 gånger när jag läser. Jag hinner tänka att, jo, Josefin kommer bryta deras förhållande. Sen tänker jag att Magnus överdriver. Sen tänker jag att hon är med barn, och jag hinner ändra mig många gånger till.

Även om det bara är under en dag hinner Johan Kling få in ett helt liv, och när jag har läst ut boken känner jag mer att Magnus inte förtjänar Josefin. Att alla hans, kanske charmiga i början, brister inte blir till hans fördel. Jag blir obekväm när jag får följa honom från möten till fikor till luncher, där allt blir mer eller mindre pinsamt och där jag som läsare helst vill dra mig ur.

På så sätt lyckas Johan Kling få mig att tycka att Magnus är en människa helt utan betydelse, att han lika gärna hade kunnat vara någon annan. Ingen ser honom, och jag som måste se honom vill inte.

Obehagligt. Obekvämt. Osmidigt.

Känslor som blir kvar när jag lagt ifrån mig boken.

Saker som gör att boken blir kvar.

/Linn