Hejdå StDH, hej självhjälp till självpepp
Lördagen började med förtvivlan och stukat ego. Söndagen slutade i gemenskap och fuck you-attityd.
En av mina drömmar och hopp är att en dag komma in på Stockholms Dramatiska Högskola - teatervärldens meritstämpel till betalat yrkesliv. Fint att då vakna upp lördag morgon med ett masskickat mail som säger tack men nej tack. Och nej, jag är inte tuff och hård. Det slog hårt på ett självförtroende som kämpar för att försöka tro. Men även om småstenar samlar på i magen så måste jag välja att fokusera om, veta att det går över, för det har det gjort innan. Det viktigaste nu är att inte göra deras nej till sanning om mitt författarskap. Till min hjälp har jag fantastiska vänner. Igår kväll bjöds det på "hejdå stdh"-tårta. Jag vet inte vad som var mer oslagbart: vännerna som lyckas plantera lite fuck you-attityd även till mig eller marängtårtan med chokladmousse och nötkräm. Hädanefter kommer alla motgångar hanteras med tårta.
Jag och mitt stukade ego kommer skriva vidare här. Längtar efter att gräva ner mig i tankar om Gyllene Draken som jag såg på Fria Teatern i torsdags. Har sträckläst diktsamlingen Hamnen av Sanna Hartnor. Undrar också över vad Linn tänker nu när Oscarn är utdelad.
Så, det ordnar sig med skridskor bara det blir is, som morfar skulle sagt.
Kommentarer
maja säger:
…och finns det ingen is så spolar man en bana själv! puss finis- det är meningen du ska ta en annan väg för att nå dina mål.
Trackback