kulturaspiranterna

Efteråt var jag alldeles torr i munnen, trots mitt glas med vin. Jag hade ont i mina kinder och kände mig trött i mungiporna. Men det är väl precis så det ska vara och kännas efter 1 tim och 40 min med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert på scen.

"Ägd" är en liten lektion i ekonomi. Om vad pengar kan göra med en människa, om konsumtion, tillväxt och efterfrågan. Fast så klart med många roliga anekdoter och kuriosa. På ett ganska fantastiskt sätt får de mig att efter föreställningen, och en hel del gånger under, fundera över mitt egna sätt att hantera pengar. Ingenting är billigt, upprepar dem. Ingenting är gratis. Det är alltid någon annan som får står för den kostnaden, även om det inte är du just för stunden.

De tar sig själva många gånger som exempel och hänvisar till deras "nyrikedom". Hur en viss ångest föds i och med att inkomsten ökar. Det dåliga samvetet. Hur man ska hantera sina pengar på ett bra sätt utan att bli dömd av omgivningen.

Det handlar också om vårt sociala liv, om förväntningar och tjänster och gentjänster. Att en inbjudan till en middag senare kan ge ett tvång att bjuda tillbaka. Att "jag älskar dig" kräver ett likadant svar tillbaka, för hur blir känslan annars?

De pratar om komplimanger, och hur vi ljuger vita lögner till våra barn efter uppträdanden som kanske inte var så bra, men där vi annars framstår som elaka om vi inte uppmuntrar och säger "vad fint, vad bra ni var". Vad får det för konsekvenser? Ska vi bli lite mer ärliga? Kan barn hantera det?

Innan de går av scenen öppnar de en flaska champagne. Jag tror inte det skulle kunna funka med några andra än just dem två. Och när jag tror allt är slut dyker två barn upp, utklädda till svampar. Vi ska nu få se den för föreställningen som inte var så bra, men som vi, när det gäller barn, måste tycka är bra. Med Elton Johns låt "Your song" som melodislinga sjunger de för oss om våra lögner, frågar oss om vad vi egentligen tycker, krav på julklappar och att vår jord egentligen inte räcker till om vi skulle fortsätta som vi gjorde. Men den här föreställningen är inte dålig, jag behöver inte ljuga - ett bättre avslut hade jag inte kunnat förvänta mig och när jag går därifrån känner jag mig upprymd, glad inför framtiden, trots att jag vet att allt, liksom romarriket, kommer att gå under en vacker dag.