kulturaspiranterna

Jag har läst en bok innan av Doris Lessing, Gräset sjunger, men blev inte så betagen av den. Därför var kanske inte mina förväntningar så höga när jag gav mig in på denna bok, och jag tror att det ibland är bra för då blir det bättre. Den här boken blev bra, eller var bra. Hur som, jag gillade den.

Alice har ont om pengar. Fast det är egentligen fel. Hon väljer att ha ont om pengar då hon väljer att sätta sig själv i situationer som gör att hon inte har några pengar. Hade hon valt att bo kvar hemma tills hon kommit på fötter igen hade det inte varit några problem, eller om hon valt att skaffa ett jobb. Men hon har ett kall, ett annat jobb - att ockupera hus. Det är London och kris i landet där Thatcher regerar med sin järnhand och där människor kommer i kläm.

Alice är bra på att ta hand om och rusta upp. De ockuperade husen är som ett substitut - hon fixar i ordning husen, lagar mat åt dess ockupanter och försöker få alla att bli som en familj. Trots att hon är omringad av många känns Alice ensam i sin kamp för att få deras vardag bättre. Närmast henne står Jasper, en svåråtkomlig man som tar mer än han ger. Alice vägrar lämna hans sida och söker hans blick och godkännande för att kunna fortsätta med allt, för att orka med allt. Som om hon slet för de båda två och deras överlevnad, lika mycket är det Jasper som sliter på deras situation och förhållande, som enligt min mening knappt existerar. Alice vill få oss att tro att hon inte behöver Jaspers hela fysiska närhet utan att hon nöjer sig med den kindpuss eller handtryckning hon emellanåt får. Hon grundar hela deras kärlek på ögonkasten, de korta smekningarna och Jaspers humör, saker som endast Alice uppfattar och som får mig att tvivla på att de ens uppstår. Sanningen är dock betydligt djupare, och fort förstår man att ingen av dem mår speciellt bra av varandra. Men det är lättare att stanna kvar i något än att släppa taget.

Likadant är det med husen. Alice är som sagt den som drar det tunga lasset, går till kommunen och till elverket och lyckas omdirigera den tilltänkta rivningen. De andra lägger större tid på våldsamma demonstrationer och utflykter för att försöka få Thatcher att avgå.

Den kalla och ensliga stämningen blir till slut för mycket och när explosionen sker är splittringen ett faktum. Någon dör, någon har redan hunnit ge sig av, och kvar står Alice, i ett övergivet hus redo att ge sig ut på nya äventyr.