kulturaspiranterna

I våras skrev jag om Kristian Hallbergs pjäs Variation som Galeasen satt upp. En av de bästa föreställningar jag sett. Jag minns särskilt scenografin och ljuset, hur det bjöd in och distanserades i samma andetag. Och ensamblens samspel, det var nästan kusligt hur de svarade på varandra. En föreställning som jag verkligen önskar skulle gå upp igen. 

Men ... det näst bästa har slagit in. Variation har nu gjorts som radioteater med orginalensambel, plus en ny skådespelare. Så nöjd! Alla, oavsett geografisk spridning, bör nu söka upp den på P1:s hemsida. 

Jag försöker återkalla upplevelsen av Variation nu ett halvår senare. En del av det är diskussionerna som uppstod efteråt. Vad är vithet? I efterkälken av det, vad är rasism? Nu i efterhand känns det som en diskussion som jag önskar hade hållit sig mer aktiv inför de valresulat vi nyligen fått i Sverige. Utifrån mitt perspektiv handlar mycket om hur vi drar gränser mellan individer utifrån fördomar som byggs på grupptillhörighet. Det handlar också om referensramar, hur det är bekvämt att bygga upp sina referensramar kring det som ligger en själv nära. 

En annan del som berörde mig djupt var hur huvudpersonen, K, slog knut på sig själv för att förverkliga sin självbild. Hans strävan efter att göra rätt, vara rätt, tänka rätt är på sitt sätt beundransvärt. Då den visar på en person som bryr sig, bryr sig mycket och intensivt. Men i denna strävan har han målat in sig i ett hörn. Istället för att vara troligen öppen, försöker han vara öppen inom sina ramar - dödsdömt. Tyvärr innebär det också att han skjuter ifrån sig de som egentligen står honom nära. Hans mamma, hans son, kanske också en möjlig vänskap med en annan dagis- - förlåt förskole- - förälder. 

Sen minns jag även den fantastiska gestaltningen av Leo, sonen. Och i Leo också relationen till K. Hur ett barn letar efter sin pappa. Hur ett barn i sin bara uppenbarelse söker sin pappa. En karaktär som gick rakt in i hjärtat och vars blick påminde om något jag verkat glömt. 

Allt detta får jag gå in i igen när jag lyssnar på radioversionen. Visst saknar jag den visuella effekten och tolkningen av pjäsen. Däremot lyfter radiopjäsen Variation upp texten, den blir mer central och sårbar. Det finns mycket att fastna för i den här pjäsen; tematik, karaktärer, samhällskritik, form. Vad det än är just du fastnar för bör du se till att ha en kompis att lyssna tillsammans med. För Variation är en pjäsupplevelse som växer när ridån har gått, när samtalet efteråt tar över.