andetag
Dessa dikter skrevs när jag plötsligt för ett par veckor sedan smälldes ner i gränslandet då min barndomsvän dog. Jag är inte mig själv just nu – jag vill berätta allt, jag vill inte säga något. Dikterna är mina andetag. Jag har inte skrivit fler sedan de första dagarna då jag nu förstår att det verkligen har hänt och den verkligheten är jag inte riktigt beredd på. Det här är en naken process, men det är också min tröst, den trösten vill jag dela:
Skriv min väns tårar på min kind
Etsa hans namn på min handrygg
Så att jag aldrig glömmer
Två gånger på var hand
Nämn hans namn fem gånger
Inuti verkligheten som sluter sig
Äg mina tårar med hans namn
Hans namn i mina tårar
Stänk på min handrygg
Torka mina tårar med hans namn
…
andas i luckorna av sorg
leta efter luckorna och le
andas när andas kan
klä på dig, låt bli att minnas
i luckorna av sorg
…
Jag är i en bubbla nu
Jag vet inte när jag kommer tillbaka
Jag tänker på dig i min bubbla
Jag vill stänga den hårt omkring mig
Jag tror du finns kvar i min bubbla
Jag är så rädd för när den spricker
…
nu vill jag vara i fred
nu vill jag sluta mig.
(orginaltext ©Sofie Smith, all kopiering måste gå via Sofie Smith)