kulturaspiranterna

Jag och Linn har en tradition som går ut på att vi varje år besöker Chokladfestivalen i Stockholm. För oss är detta froseriets helg där gränser för det bruna guldet suddas ut och allt får en skön kakaodoft. Vi brukar vandra mellan montrarna och som lekmanna mästare provsmaka allt som bjuds oss. Vi trängs för att få välja ut vilka praliner som ska med hem för senare audiens hos smaklökarna. Choklad är poesi för oss!

 

Därför blev vi förskräckta när vi insåg att Linn hade köpt biljetter till lördagens chokladfestival och jag, Sofie, jobbar med mina teaterelever då. Efter ha sörjt omåttligt mycket landade vi i att Sofie fick gå på söndagen men att vi ändå måste vara med varandra i tanken. Vi gav varandra i uppdrag att ge den andre en dikt som sedan skulle tolkas i ett chokladköp. Vi försvårade det hela genom att vi också köper två falska choklader till dikten. Sedan kommer vi inviga hösten genom att ses för diktuppläsning och chokladgissning.

 

Sakerna gnistrar repiga vi

gnistrar som kaffe och kristall

 

Det är löven som faller

kring mitt huvud om hösten

 

samma löv på marken till våren

samma ärriga huvud

 

men flickan i min hjärna

har varit på vandring

 

i natt sprang hon barfota över isen

 

 

 

Det här kommer bli höstens bästa poesi afton!

 

Det är precis så här hösten är för mig, som en vänlig kyla som påminner att det är dags att krypa under filten och känna innåt. Att låta te och choklad fylla i mellanrummen när eftertanke äntligen tar över rummet efter sommarens vildhet. 

 

Så jag önskar er en glad, chokladrik, mörkertid!